Fältjägaren

"Fältjägaren", årsskrift för Fältjägarföreningen. Utgiven sedan 1937 och en guldgruva för den militärhistoriskt intresserade.

Internet är en fantastisk informationskälla. Men när det kommer till att fördjupa sig i ett specialämne inser man snabbt att nätet har sina begränsningar. Det räcker med att gå in på ett bibliotek och botanisera bland hyllorna för att konstatera det. När det kommer till källor om jämtländsk militärhistoria är en av mina favoriter Fältjägaren, en tidskrift som gavs ut första gången 1937.

Fältjägaren är Kungliga Jämtlands fältjägarregementes kamratförenings årliga tidskrift. Trots att regementet lades ned 2005 finns kamratföreningen kvar och tidskriften ges fortfarande ut. Är man intresserad av regementets flerhundraåriga historia är dessa tidskrifter en guldgruva. Här finns historiska tillbakablickar, roliga anekdoter, personporträtt, redovisning av utbildning och övningar, bilder och namn på värnpliktiga, m.m. Här ett litet urval:

I det allra första numret från 17 juli 1937 kan man bl a läsa om de strider regementet deltagit i under 1600-, 1700- och 1800-talet. Vi får också en utförlig redovisning av Frösö läger genom tiderna, höra berättelsen om major Silwerbrand (som satt på sin expeditionsstol med neddragna byxor för att inte slita på tyget) och ta del av regementets matsedel från 1880-talet:

"Under veckans alla dagar var matsedeln till frukost sill och potatis eller gröna ärter samt grovt bröd och smör, kaffe under fem dagar och choklad under två. Till middagsmålet bestods kött och gryn fem av veckans dagar samt ärter och fläsk två, jämte bröd. Aftonmålet bestod av gröt och mjölk eller smör, ost och bröd. Dessa portionsstater voro i all sin enformighet dock betydligt överlägsna förut gällande. Huruvida denna åsikt delades av alla dåtida knektar lämnas därhän. Brännvinet i de gamla portionsstaterna hade nämligen ersatts med kaffe i de nya. Utdelning av brännvin 'med eller utan bäska kryddor' fick endast ske på intyg av regementsläkaren."

I Fältjägaren Nr. 11 från 23 juni 1945 kan man läsa följande målande beskrivning av gamla indelta soldater från Jämtlands Hästjägarkår, då de i slutet av 1800-talet övergått till det nybildade Kungliga Norrlands Dragonregemente:

"Huru såg då dessa Jämtlands ryttare ut? Tre olika uniformer hade under övergångsperioden kommit till användning, och 'synamentet' hade jämväl förändrats. De gamla jägarna i ledet buro stora mustascher och långa yviga skägg. En skvadronchef brukade varje regementsmöte utdela en gratifikation av tio kr. till de förnämsta skäggbärarna fördelad med 3 kr. till längsta och 1 kr. var till de 7 närmast kommande skäggbärarna. Till kyrkparaderna voro bärarna av dessa skägg självskrivna i första ledet. De yngre nöjde sig med yviga, vaxade mustascher med största möjliga längd mellan spetsarna. Med den nya uniformen kom på 90-talet mustaschbindan, och spetsarna stodo i vinkel riktad mot ögonen 'à la Wilhelm II Imperator Rex' ."

Fältjägaren Nr. 5 från 10 juli 1941.

Hoppar man fram trettio år i tiden, till början av 1970-talet, hittar man många skildringar från beredskapstiden och de vedermödor andra världskriget förde med sig. Bl a kan man i Nr. 44 från 1973 läsa om den tragiska fjällolyckan 1944, då tre fältjägare omkom i en snöstorm:

"Man fann Östergren - 75 meter från den plats där turisterna hade funnit Johansson och Björling. Han hade då inte varit död många timmar. Östergren låg översnöad, på rygg med armarna utsträckta. Han hade hela utrustningen med sig, inklusive gevär och magasin för kg."

2005 läggs Jämtlands fältjägarregemente I 5 ned. I Fältjägaren Nr. 76 från samma år beskrivs nedläggningsceremonin 17 juni och känslorna i samband med detta:

"Klockan var nu 13:15 och vi styrde stegen tillbaka mot vårt regemente. Många gick tysta och funderade på vad vi varit med om, en del småpratade lågmält om sina minnen av händelserna från deras tid vid regementet. Det hade varit en värdig och fin ceremoni med hela garnisonen samlad men var det verkligen sant? Många av oss hade en klump i halsen och en overklig känsla inombords. Var verkligen VÅRT regemente nedlagt?"

Det här var bara ett litet axplock av alla de hundratals berättelser som står att finna i tidskriften Fältjägaren. Alla exemplar finns tillgängliga för utlån på Östersunds bibliotek. Har man tur kan man även hitta dem på loppisar och antikvariat. Ett måste för den som vill lära sig mer om vårt läns spännande militärhistoria.

En artikel ur Fältjägaren Nr. 42 1972. Kapten B. Bergstedt berättar om sin tid som FN-observatör i Kashmir 1969-1970.

 

Sjöflygstationen på Frösön

F 4:s sjöflygstation vid Kungsgårdsviken på Frösön. Foto: Steven Hellan.

Längst in i Kungsgårdsviken på Frösön ligger flygflottiljen F 4:s gamla sjöflygstation. När Flygvapnet bildades 1926 övertog den 4:e flygkåren Fältjägarnas gamla område, Frösö läger, för sin verksamhet. Sjöflygstationen placerades vid Dragsedet, ett smalt näs som sammanbinder Bynäset med Frösön, och skulle komma att användas fram till slutet av 1950-talet.

De första flygplanen att användas av 4:e flygkåren var A.1 CVM/Phönix "Dront" (ett dubbeldäckat spaningsflygplan) och S.1 FVM S21/25 (ett svensktillverkat spanings- och ambulansflygplan). Då det första flygfältet på Frösön var litet och relativt dåligt, flyttades flygplanen vid öppet vatten till Kungsgårdsviken och förseddes med flottörer. Vintertid monterade man på skidor och flög från såväl fältet som från isen. Till en början fanns varken slip eller brygga i vattnet, utan flygplanen fick lägga till vid en flotte för tankning, laddning och personalbyte. Efter något år flyttade man längst in i viken, till Dragsedet, där det anlades en slip och bryggor.

B 4 Hawker Hart på Kungsgårdsvikens is i slutet av 1930-talet. I bakgrunden syns sjöflygstationens hangarer. Notera flygledartornet. Foto: F 4:s kamratförening.

1928 byggdes den första hangaren på platsen, avsedd för ambulansflyg. 4:e flygkåren hade nämligen 1927 fått uppdraget att ansvara för ambulansflygningar i mellersta Norrland. Byggnaden uppfördes i en enkel regelverkskonstruktion i trä med sluttande pulpettak. Hangaren användes av ambulansflyget fram till 1958, då verksamheten togs över av den legendariske Gunnar "Spökis" Anderssons och hans företag Jämtlands Aero. Den andra hangaren byggdes 1934, i en konstruktion som på 1930-talet var vanlig inom både flygvapnet och marinen. Denna hangartyp, med ett valvformat tak på en stomme av limträbalkar, gav större takhöjder än de med pulpettak.

Hangar 85 vid F4:s sjöflygstation. Byggd 1928 och använd fram till slutet av 1950-talet av ambulansflyget. Byggnaden är uppförd i en enkel regelverkskonstruktion i trä med kraftigt lutande pulpettak. Foto: Steven Hellan.

Hangar 86 vid F4:s sjöflygstation. Byggnaden uppfördes 1934 och användes fram till slutet av 1940-talet. Ursprungligen fanns ett flygledartorn vid byggnadens sydöstra hörn. Foto: Steven Hellan.

 

Interiör av hangar 86 vid F 4:s sjöflygstation. Foto: Steven Hellan.

1936 omorganiserades 4:e flygkåren till Kungliga Jämtlands flygflottilj F 4. I samband med detta utökades och förstärktes flygfältet avsevärt. Sjöflygstationen skulle dock komma att fortsätta användas, bl a vid den stora flygvapenövningen vintern 1938. När start- och landningsbanan på F 4 asfalterades i slutet av 1940-talet fanns bara ambulansflyget kvar nere i Kungsgårdviken. Från och med slutet av 1950-talet kom hangarerna att användas som förråd.

2005 lades flygflottiljen F 4 ned och den gamla sjöflygstationen föll i glömska. I en kulturhistorisk utredning av delar av Frösön (inklusive F 4) som utfördes 2006 bedömdes hangarerna ha ett högt bevarandevärde. Rekommendationen till Östersunds kommun var att "de bör skyddas genom planläggning enligt Plan- och bygglagen". Då det gamla flottiljområdet blivit allt mer populärt, både för rekreation och exploatering, kan man hoppas att byggnaderna bevaras inför framtiden.

Svensk officer i utländsk tjänst

Jacob Cederström (1822-1873) som kapten i nordstatsarmén under amerikanska inbördeskriget. På bröstet bär han Dannebrogsorden, som han tilldelades under Slesvig-Holsteinska kriget 1848-1851.

I de senaste avsnitten av den militärhistoriska podcasten 'Fronten' har man kunnat höra en intervju med Jesper Söder, svensk frivillig hos den kurdiska YPG-gerillan, som strider mot IS. Nuförtiden är det sällan man hör talas om svenskar som deltar i krig. Men under 1800-talet var det vanligt att svenska officerare anmälde sig som frivilliga för krigstjänst i främmande länder. En av alla dessa var Jacob (Jacques) Cederström, sedemera major vid Jämtlands hästjägarkår.

Jacob Cederström föddes den 12 oktober 1822 på Roma kungsgård på Gotland (där hans far var landshövding). Han inledde sin militära bana redan som 18-åring, som fanjunkare vid Västmanlands regemente. 1841 tjänstgjorde han vid 2. Livgardet och 1842 vid Livregementets dragonkår. 1842 utnämdes han till underlöjtnant och 1848 till löjtnant.

 

Danska soldater återvänder från kriget 1849. Målning från 1884 av Otto Bache.

1849 deltog Jacob Cederström som en av 243 frivilliga svenskar (varav c:a 60 officerare) i Slesvig-Holsteinska kriget. Kriget var en konflikt mellan Danmark, på ena sidan, och tyska separatister i Slesvig och i Holstein (med stöd från bl a Preussen) på andra sidan. Tack vare Skandinavismens framväxt under 1830- och 1840-talet lockade kriget till sig frivilliga från både Sverige och Norge. Cederström tjänstgjorde som 'premiärlöjtnant' vid 5. danska dragonregementet där han deltog i strider och premierades med utmärkelsen Dannebrogsorden.

Väl hemma i Sverige skulle ha så småningom komma att hamna vid Jämtlands hästjägarkår år 1853 (där han utnämndes till ryttmästare 1857). Av vilka anledningar han sökte sig till Jämtland vet vi inte, men han skulle komma att stanna här i 20 år. Med ett litet undantag.

 

Bild från slaget vid Antietam (amerikanska inbördeskriget), september 1862.

1861 bröt det amerikanska inbördeskriget ut och Cederström kände sig åter manad att söka tjänst i utlandet. Den 31 mars 1862 skrevs han in som kapten i Nordstaternas armé och deltog bl a i slaget vid Antietam som 'Aide-de-Camp' (adjutant) åt General George B. McClellan. Han skulle även komma att tjänstgöra hos generalerna Burnside, Hooker och Meade. Den 9 januari 1864 begärde han avsked och den 23 januari avreste han från New York, med "City of London", mot Europa och Sverige.

Väl hemma kunde han fortsätta sin tjänstgöring vid Jämtlands hästjägarkår, där han utnämndes till major 1872. Men vid det här laget var inte hans hälsa den bästa. I februari 1873 dog Jacob Cederström, endast 50 år gammal, av leversjukdom (cirrhosis hepatis el. 'skrumplever'). Han ligger begravd på Brunflo kyrkogård.

Porträtt av Jacob Cederström som ryttmästare vid Jämtlands hästjägarkår K 8. Foto: Okänd / Armémuseum.

Vampiren som störtade på Rödön

Vrakdelar vid nedslagsplatsen efter den J-28 B Vampire som störtade på Rödön den 3:e december 1953. Foto: Steven Hellan.

Den 3:e december 1953 havererade ett jaktflygplan av modell J-28 B Vampire på Rödön, strax efter start från F 4 på Frösön.

Vid start hade piloten fällt in landningsstället innan farten blivit tillräckligt hög och planet gick ner på buken mot startbanan innan det lyckades lyfta. Från flygledartornet såg man att planet började brinna och beordrade piloten att stiga och sedan lämna planet (J-28:an hade ingen katapultstol så piloten fick själv klättra ur). Vampiren störtade i en brant båge ner i en myr på Rödön. Fältflygare Bertil Johansson (senare Mademyr) klarade sig oskadd och landade med sin fallskärm c:a 500 meter från nedslagsplatsen. Planet bärgades aldrig och än idag kan man se nedslagslatsen och några vrakdelar på en myr på Rödön. Det mesta av planet ligger dock dolt under ytan.

Två flygplan J 28 (de Havilland DH 100 Vampire) från F 3 Malmen flyger i rote. Foto: Flygvapenmuseums bildarkiv.

I år är det 70 år sedan de Havilland Vampire introducerades (som det första jetflygplanet) inom det svenska flygvapnet. Totalt skulle över 400 exemplar av olika modeller komma att köpas in. Det sista togs ur bruk 1967. Modellen J-28B var stationerad på Jämtlands flygflottilj F 4 åren 1952-1956.

De Havilland J-28 Vampire var svenska flygvapnets första jetflygplan. Vid den här tiden hade F 4 tre divisioner med vardera 20 st Vampires. Denna J-28 B finns att beskåda på Flyg- och Lottamuseet (Teknikland) i Ope utanför Östersund. Foto: Steven Hellan.

Vrakdelar vid nedslagsplatsen. Foto: Steven Hellan.