Ett strategiskt sund

Detta är allt som finns kvar av Sundsbackens färjeläge idag. I bakgrunden skymtar väg 321 och bron över Indalsälven. Foto: Steven Hellan.

Sundsbackssundet ligger vid Indalsälvens utlopp i Storsjön. Här fanns fram till 1970 en färjeled mellan byarna Sundsbacken i norr och Brasta i söder. Exakt när sundet började användas som färjeled är höljt i historiens dunkel, men färdvägen längs med Storsjöns västra sida var etablerad redan under tidig medeltid och lär med stor sannolikhet ha passerat Indalsälven vid denna plats. Utöver platsens betydelse för lokalbefolkningen var detta också en viktig överfart för passerande handelsmän, pilgrimer och soldater. Sundsbackssundet var ofta aktuellt under de krig som drabbade Jämtland.

Första gången platsen omnämns är 1613, i samband med efterdyningarna av Baltzarfejden, den del av Kalmarkriget (1611-1613) som utkämpades i Jämtland. Danmark hade förklarat krig mot Sverige. Den danske länsherren i Trondheim fick order av kung Kristian IV att marschera in i Jämtland och där förbereda fortsatta attacker mot Sverige. Men angreppsplanerna gick i stöpet. Trönderna i armén var odisciplinerade och led av proviantbrist. Jämtarna, som led svårt av tidigare krig, var ovilliga att hjälpa till. När så svenska trupper under ledning av Baltzar Bäck anföll Jämtland flydde de norska knektarna.

Vid färjestället i Brasta vid Sundsbackssundet hade jämten Olof Olofsson fått order om att, i det längsta, föra över skadade norska knektar så att de inte skulle hamna i fiendens händer. Huruvida han gjorde det frivilligt eller ej vet vi inte, men han stannade i alla fall kvar på sin post ända tills han blev tillfångatagen av Bäcks knektar. I likhet med andra jämtar tvingades han därefter svära den svenske kungen Karl IX trohet. Vid freden 1613 kom Jämtland och Härjedalen att återlämnas till Danmark. Kriget var över men jämtarna straffades hårt av Kristian IV för att ha svurit den svenske kungen trohet. Vid den efterföljande ”räfsten med jämtarna” fick 1 300 av 1 470 bönder sin egendom konfiskerad. Hur gick det då för Olof Olofsson från Brasta? Han blev benådad, troligtvis tack vare sina insatser vid färjeläget.

Vy norrut från Sundsbackens färjeläge. Här marscherade bl a Armfeldts karoliner på väg mot det ödesdigra fälttåget i Norge. Foto: Steven Hellan.

Efter freden i Brömsebro 1645 blev Jämtland slutligen svenskt. Men krigen fortsatte och med dem ökade Sundsbackssundets betydelse. Platsen låg strategiskt, dels med färjeled mellan norr och söder, dels som knutpunkt mellan sjöfarten på Storsjön och leden till Norge. På en holme mitt i sundet planerades till och med uppförandet av en försvarsskans, något som dock aldrig blev av. Inför general Armfeldts ödesdigra fälttåg mot Trondheim 1718-1719, när över 3 000 karoliner frös ihjäl på fjället, forslades mängder av soldater och material iland just vid Sundsbacken. Drygt hundra år senare, 1809, var det dags igen, då soldater under ledning av von Döbeln landsteg i Sundsbacken för att möta ett norskt anfall mot Jämtland (dansk-svenska kriget). I Bleckåsen nordväst om Mörsil undertecknades ett vapenstillestånd mellan parterna, utan att ett enda skott avlossats.

En berättelse gör gällande, att när von Döbeln återvände till Sundsbacken, så lär en man vid namn ”gammal-Halvar” ha sagt: ”Dä var för släpphänt mä baggom (norrmännen), dä skull ha knäppt dom”. Döbeln drog värjan och sa; ”Vill du se blod gubbe lilla?”, varpå gubben replikerade; ”Villa bäre kläm tä så varse go!” En adjutant fick gå emellan de två.

1970 fick landsvägen en ny sträckning och en bro byggdes strax nedströms om det gamla färjeläget. Idag finns inte mycket kvar att se vid Sundsbacken. En bortglömd, oansenlig liten väg leder ner till sundet och slutar vid en gammal träbom. Går man ner på stranden ser man räls som försvinner ner i vattnet och rester av gammal betong. En oansenlig men vacker plats. Och en plats som blir så mycket mer spännande när man känner till dess historia.

Milstolpe från 1857 längs med den gamla landsvägen från Sundsbacken. Stolpen är gjuten av myrmalm vid Rönnöfors bruk. Foto: Steven Hellan.