Skansen Klintaberg

Utställning om förintelsens offer i ett av skyddsrummen vid skansen Klintaberg. Foto: Steven Hellan.

Relativt få känner idag till de enorma satsningar som genomfördes för att befästa Sveriges gräns mot Norge under andra världskriget. I april 1940 hade Tyskland, mer eller mindre utan förvarning, invaderat våra grannländer Norge och Danmark. I Jämtland och Härjedalen skickades i all hast soldater till gränsen, men hade tyska krigsmakten valt att fortsätta in i Sverige hade de knappast mött något större motstånd. Ett par år senare såg situation helt annorlunda ut. Den svenska krigsmakten hade stärkt sin beredskap avsevärt och i en imponerande hastighet ökat landets försvarskapacitet. 

Enbart i Jämtland och Härjedalen fanns ett fyrtiotal skansar fullt utbyggda 1944. Sammantaget utgjorde dessa ett avskräckande hinder för en eventuell angripare. Så sent som 1943 fanns tyska anfallsplaner mot Sverige, men dessa genomfördes aldrig. Vilken betydelse de fasta befästningarna hade haft i ett sådant läge kommer vi aldrig att få veta, men man kan anta de, i samband med den svårforcerade terrängen i gränstrakterna, hade fyllt sin roll väl.

Ingång till ett bevarat värn för pansarvärnskanon. Skans 41 Rengen, nära den norska gränsen.

Idag finns inte mycket kvar av dessa befästningar och minnet av krigets närhet i våra trakter har bleknat. De flesta av värnen och skyddsrummen är igenfyllda och stridsvagnshindrena borttagna. I en del fall användes skansarna i modern tid som övningsområden åt bl a hemvärnet, men för 10-15 år sen utförde Fortifikationsverket det slutgiltiga arbetet med att förstöra dem. Tanken var förstås att hindra människor från att skada sig i terrängen (de hade för länge sen tjänat ut sitt försvarssyfte), men i all iver ägnade man inte en tanke åt anläggningarnas kulturhistoriska värde. De värn och skyddsrum som förskonades från förstörelsen gjorde så genom markägares förtjänst och privata initiativ. Bortglömda men bevarade står de kvar och minner om en tid då kriget stod oss obehagligt nära i Jämtland.

I Klintaberg står pansarvärnskanonen kvar i sitt garage. Foto: Steven Hellan.

Djupt nere i ett skyddande bergrum vid skans 42 Klintaberg. Foto: Steven Hellan.

En av de bäst bevarade anläggningarna i Jämtland, och i hela Sverige, är skans 42 Klintaberg utanför Valsjöbyn i Krokoms kommun. Här har Örjan Sedin utfört ett fantastiskt arbete med att återställa och bevara en komplett andra världskrigs-skans. Klintaberg byggdes mellan 12 maj 1943 och 1 juni 1944. Färdigbyggd bestod den av 54 stridsvärn, 22 betongskyddsrum och 2 bergrum. Som mest fanns 215 man stationerade här. Idag finns här en besökanläggning där man kan ta del av guidade turer och utställningar (i de gamla skyddsrummen!) som berättar om andra världskriget och dramatiska händelser i bygden. Mer info hittar ni här: www.klintaberg.se.

Skans 42 Klintaberg ingick i den sk. Hotagengruppen. Jämtland och Härjedalen var försvarsmässigt indelade i fyra grupper, från norr till söder: Sjulsåsengruppen, Hotagengruppen, Åregruppen och Härjedalsgruppen. I varje grupp låg skansarna som ett pärlband längs med de få infartsvägarna / dalgångarna från norska gränsen och inåt landet. Det var ett försvar i djupled som var tänkt att förhindra och framförallt fördröja fiendens angrepp. Vädigt lite finns bevarat av de övriga försvarsanläggningarna i just Hotagengruppen, förutom några stridsvärn vid fd. skans 41 Rengen (intill norska gränsen) och ett pansarvärnsgarage och sk. draktänder (stridsvagnshinder) vid skans 47 Lillholmsjö.

Trappa upp ur ett bergrum vid skansen Klintaberg. Foto: Steven Hellan.

Utställning i en av skyddsrummen vid skansen Klintaberg. Foto: Steven Hellan.

Utställning vid skansen Klintaberg. Foto: Steven Hellan.