Militärhistoria Z: Skansarna i Mörsil

Granatkastartropp från I8, Uppsala, på marsch 1943. Åreskutan i bakgrunden. Foto: Gunnar Jansson / Föreningen Beredskapstid.

I år är det 71 år sedan andra världskriget tog slut. Trots att Sverige lyckades hålla sig utanför kriget påverkades ändå vår vardag i allra högsta grad. Norge var ockuperat av tyskarna och c:a 50 000 norrmän flydde över gränsen. Den svenska militären mobiliserade och förberedde sig inför ett tyskt angrepp. Idag finns de få kvar i livet som kan berätta om denna dramatiska tid i vår historia. Men spåren av beredskapstiden syns fortfarande i vår region. I Jämtland och Härjedalen anlades inte mindre än 33 försvarsskansar under perioden 1943-45. Två av dessa placerades i Mörsil i västra Jämtland.

Ingång till rörskyddsrum vid skans 633 i Strand. Foto: Steven Hellan.

Redan 1941 byggdes ståvärn, skyddsrum och kanonvärn på hembygdsgården Römmen i Mörsil, på samma plats där det legat två skansar från 1600-talet. Men det var först 1943 som arbetet med att bygga försvarsanläggningar kom igång på allvar. Befästningsarbetarna, bestående av bl. a. smålänningar, blekingar och hälsingar, förstärkte skansen i Mörsil med 70 värn, 31 skyddsrum och 275 m stridsvagnshinder. Även i Strand, 4 km västerut, anlades en skans med 69 värn, 30 skyddsrum och 860 m stridsvagnshinder. Väg- och järnvägsspärrar byggdes och enorma mängder taggtråd omgav området.

Försommaren 1943 blev mobiliseringen allt mer intensiv i området. Soldater fanns utspridda i de flesta byar i socknen och tåg anlände dagligen till Mörsils station med förnödenheter. I Ocke var en stridsvagnspluton stationerad. Flyglottiljen F4:s plan flög över Åredalen och militären på marken övade mot fingerade tyska anfall. Under denna tid kom även kronprins Gustav Adolf – sedemera kung Gustav VI Adolf – på inspektionsresa till Mörsil, där han bl. a. deltog i en högmässa i kyrkan.

Detta till trots var bygdens befolkning lyckligt omedvetna om hur allvarligt läget faktiskt var. Sommaren 1943 hade tyskarna långt gångna planer för en invasion av Sverige, något som bekräftats i tyska arkiv efter kriget. Med hjälp av pansar- och infanteridivisioner skulle tyskarna bryta igenom försvarslinjerna i Storlien-Duved-Åre-Järpen samtidigt som flyget på Frösön skulle bombas. Man förväntade sig kraftigt motstånd vid försvarsställningarna i Mörsil och planerade för luftlandsättning av fallskärmsjägare i Mattmar för att användas i en s. k. ”kniptångsmanöver”. Mörsil riskerade att bli centrum för en krigsskådeplats.

Stridsvagnshinder vid sjön Liten. Skans 633 Strand. Foto: Steven Hellan.

Nu blev det aldrig så. Planen avblåstes i sista stund och Sverige klarade sig undan kriget. 1945 kom freden, militären packade ihop och befolkningen i Mörsil kunde andas ut. Vardagen återvände så småningom, men kvar fanns två skansar som då och då användes för militära övningar. 1992 revs det mesta av anläggningen på Römmen. I slutet av 1990-talet höll skans 633 i Strand på att gå samma öde till möte, om det inte varit för Mörsils hembygdsförening. De insåg det historiska värdet i platsen och i samråd med Fortifikationsverket och Åre kommun fattades en överenskommelse som innebar att hembygdsföreningen skulle få köpa en del av marken där skansen ligger.

Åker man längs med E14 idag är de nog få som reflekterar över de krigsförberedelser som ägde rum i området under 1940-talet. På hembygdsgården Römmen finns värn och skyddsrum kvar att beskåda. Några kilometer västerut, strax innan Strand, syns resterna av stridsvagnshinder bredvid vägen. Stannar man upp, parkerar bilen och tar en promenad upp genom skogen upptäcker man den mycket välbevarade skans 633. Samtliga skyddsrum är intakta. Resterna av grävda värn syns i landskapet. Rader av stridsvagnshinder klättrar sig upp mot höjderna. Man förstår snabbt områdets strategiska läge, placerat mellan sjön Liten och otillgänglig och kuperad skogsterräng. Står man där och blickar över området är det svårt att förstå att det förflutit 70 år sedan kriget tog slut. Historien gör sig påmind och man känner sig tacksam att dessa anläggningar aldrig behövde användas i skarpt läge.